söndagen den 28:e februari 2010

Allt blir inte alltid som man tänkt sig


Som vi har väntat på att det skulle bli dax för valpning !

I fredags började Moa bädda och dona och visade alla tecken på att det var dax för valpning.

Förra gången Moa valpade gick allt väldigt fort och lätt och valparna föddes lätt fram.

Den här gången tog allt längre tid.

Kl. 3 på natten mellan fredag och lördag föddes den första valpen. Tyvärr död.

Sedan dröjde det till kl.5 tills nästa valp kom. Den var till vår stora sorg också död.

Efter det fortsatte värkarna men det verkade trögt.

Madde och jag åkte då ner till Strömsholm med Moa.

Där röntgades hon först och det visade sig att hon hade endast 2 valpar kvar.

Den stora frågan var då om det skulle bli kejsarsnitt.

Första åtgärden var dock att försöka på den naturliga vägen.

Moa blev satt på dropp och till sist kom valp nr.3. Andades ett par gånger men var helt slapp,

Och sedan var den också borta.

I det läget visste vi att det fanns en valp kvar därinne och att anledningen till att allt tog sådan tid var att valparna var döda eller nästintill döda.

I det läget var det bara tankarna på att det skulle gå bra med Moa som gällde.

Madde som skulle fått en tikvalp ur den här kullen och längtat så kämpade tappert med att hålla tillbaka tårarna.

Moa blev satt på värkstimulerande dropp. Så kom värkarna igång igen och hoppet om att slippa ett snitt ökade. Så kom då den sista valpen som vi givetvis trodde också skulle vara död.

Döm om min förvåning när jag känner efter och känner en stadig ,stark och pigg valp i min hand.

I allt elände och ledsamhet efter de andra valparna kom en så stark lyckokänsla.Ett LIV !

Vi slapp kejsarsnittet och Moa skulle trots allt få en valp med sig hem.

Någonstans i dräktigheten har något inträffat som stört valparnas utveckling. Vad vet vi inte .En av valparna ska skickas på obduktion.

När valpen levde såg jag glädjen i Maddes ögon.

Vi tittade efter vad det var för kön. Det var en hane. Visserligen skulle Madde ha fått sparat en tik men........

Den lilla krabaten heter Cross och ska få stanna hos oss.

Moa mår bra och är mycket mån om sin lille valp.

Tyvärr får Cross inga syskon att tampas med men så småningom har han ju de andra hundarna.
Fler bilder på Cross finns på Maddes sida www.nogg.se/trixaochcross

2 kommentarer:

  1. Jag grät när jag fick ditt sms igår och jag gråter nu. Jisses, jag som inte ens skulle ha en valp :o) Förstår hur ledsna ni måste varit och vilken lycka det var när både Cross och Moa mår bra. Kram och grattis, trots allt!

    SvaraRadera
  2. Ja, det var för himla sorgligt...usch
    Lite happy end blev ju som tur var. Moa mår bra och Cross lever och Moa kan paras igen. Undrar om Moa råkat ut för något slags virus som ställde till det här eller vad det nu kan vara.

    Pussa på Cross från mig
    Kram Lisbeth

    SvaraRadera