Ofattbar sorg

Det värsta som kunde drabba mej på hundfronten har gjort det.
Min älskade fina Kim finns inte mer.
Det känns helt overkligt att hon inte är här med mej längre. Så tomt och tungt.
TACK FÖR ALLT MIN ÄLSKADE HUND.
Jag skriver här på bloggen och berättar vad som drabbat oss.

När Kim parades var hon i sitt livs form.
Kim mådde bra under hela dräktigheten. Åt bra och var pigg och glad.
Det som jag reagerade lite på var att hon blev lite tunn trots att hon åt så bra.
En tid efter valpningen observerade jag att hon började dricka mer vatten än vad som är normalt
och att hon tunnade ur.
Jag åkte iväg med henne till veterinären och tog prover.
resultatet visade att hon drabbats av dräktighetsdiabetes.
Dräktighetsdiabetes är en ovanlig sjukdom som drabbar vissa tikar.
Koncentrationen av progesteron i blodet ökar under dräktigheten.
Progesteron kan ge insulinresistens som i sin tur kan leda till att denna form av diabetes
utvecklas.
Prognosen för Kims del var inte god.
Jag hade inget annat val än att ta det tunga beslutet att låta henne somna in.
Det gör så otroligt ont i hjärtat.

Hennes valpar här hemma mår bra.
Det är en lisa för själen och hjärtat att se dem springa omkring och leka i köket, att känna deras vassa tänder i tårna och få en innerlig puss i ansiktet.